Plastikoperationer - Bröstförstoring
Hej,
Jag bara känner att jag måste skriva av mig lite. Vet ej om ämnet är relevant här förmodligen inte men vet ej var man kan ta upp detta och få något vettigt tillbaka.
En kompis till mig som för övrigt är väldigt utseende fixerad, vilket är okej, men nu har hon börjat se dessa plastikprogram på TV. Det verkar ha gått flera olika i många kanaler, och just senast pratar hon om "plastikkirurgerna" eller vad det heter som går på Kanal 5 tror jag. Hon har blivit helt maniskt intresserad och pratar om en det ena, en det andra hela tiden och säger att hon själv vill testa Meltonan, Botox, Juvederm och eventuellt förstora brösten. Jag blir helt livrädd, och förtvivlad. Både det därmed att spruta in nervgift i kroppen samt att skära i en. Dessutom känns det som om hon gör det för någon annans skull mer än henne själv. Är det killarna hon vill "förnöja" med opererade bröst? Vad vet jag. Hon har alltid varit ideologisk och diskuterat feminism, jämställdhet etc med mig och andra. Nu vet-i-fan vad som flugit i henne.
Åh ena sidan är jag ytterst rädd om min kompis som är så fin som hon är utan att behöva göra något alls. Hon har ett helt normalt utseende och varken stora eller små bröst, bara helt normala. Dessutom kostar det en massa pengar, och för vilken nytta?? När jag tar upp det med henne tycker hon bara att jag är fjantig, bakåt-strävande, omodern och fööör ideologisk. Hon gillar feminism och kvinnofrågor men tycker detta är mera i linje med detta än mot det. Jag blir alldeles förvirrad och vet inte vad jag skall tycka. Hon säger "JAG GÖR DETTA FÖR MIN SKULL" alltså inte för att bli mera poppis bland killar. Ja, visst fan är det rätt att hon gör det för "SIN"skull, men inte fan känns det särskilt mycket i linje med feministiska värderingar.
Men va fan, måste man vara så djävla strömlinjeformad heltiden och följa någon slags regelbok. Aaarggh, jag-blir-tokig. Hur skall man tycka och vad är rätt och fel? Ibland vill jag bara stoppa henne och ibland bara följa med och göra samma sak. Vad tycker ni jag skall göra? Hur skall jag vända min kompis, bortifrån dessa tankar och fokusera på annat.
Ursäkta min strula text men jag blir galen på detta. Trodde alltid jag hade fötterna på jorden. Nu känner jag mig förvirrad. Sliten mellan två eller tre världar. Ideologi, värnande om min väns hälsa men också insikten i den grymma utseende-fixerade värld vi lever i och dess krav på oss. Kanske skulle allt vara bättre om hon gjorde det hon ville.
Hej!
Jag känner igen din frustration. Jag är bekant med en tjej som arbetar som modell. Hon är kort, pinnsmal och har enorma silikonbröst. Hon säger själv att hon har silikon "för sin egen skull". Tidigare har hon sagt att hon aldrig skulle kunna göra lättklädda bilder men jag ser mer och mer på hennes sajter där hon lägger upp bilder som visar mer och mer hud och som spelar mer och mer på sex.
Hon använder sig av att visa hud och gå i urringat för att få killar att bjuda henne på saker, vilket jag är emot.
Hon säger jämt att hon gör allt detta för hon alltid haft det så svårt i livet. Hon har ingen utbildning och hon är rädd för att hon inte ska lyckas. Ju mer bikini- och tuttkort hon tar, desto mer pengar och uppmärksamhet får hon.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag är inte jättebra vän med henne och tycker allt hon sysslar med är förjävla tråkigt.
Jag har lärt mig att jag inte kan förstå hur sådana tjejer tänker. Antagligen är de så fullkomligt missnöjda med sig själva att de inte ser en annan utväg. Och det bästa är att, tyvärr, inte umgås med sådana människor. Jag vill inte umgås med någon som gör brott på sig själv och som använder sin kropp för att få uppmärksamhet, det är totalt emot mina mest grundläggande principer.
Om någon har synpunkter och kommentarer på vad jag skrivit, dela gärna med er. Jag behöver själv lite klarhet i detta kring hur jag ska tänka. Så skriv vad ni tycker, men på ett vänligt sätt gärna :)
För det första är det så jävla tråkigt med plastikkirurgi tycker jag, alla formas till samma ram. Jag växte upp med samma trista ideal som alla andra, tills jag kom på mig själv med att gå omkring och ljuga för mig själv och för andra om vad jag föredrog. Så jag stålsatte mig, och även om det tog lång tid, tror jag nu att jag hittat fram till vad jag gillar, utifrån mig själv (och tänka sig, det var precis min egen kropp!).
För det andra TROR jag att det är en väldigt smutsig industri. Jag har vänner som pluggar till läkare, och har genom dessa träffat en del personer som vill utbilda sig till just plastikkirurger och skaffa egen mottagning. För dessa personer har alltid "mycket pengar på kort tid" som varit mantrat. Jag säger inte att det är fel, men jag tror att det ofta kan leda till att man glömmer bort människor på vägen, och jag själv skulle aldrig våga lägga mig under kniven på en människa som tänker så i första hand. Under utbildningen har viktiga böcker försvunnit från biblo, alternativt har viktiga sidor rivts ur böcker för att andra inte ska få tillgång till dessa. Elever har medvetet undanhållit information om när och var seminarier och liknande ska hållas. de gånger man kunnat spåra vem som gjort dessa saker har det alltid varit elever som satsar på privat plastikkirurgisk vård.
Plastikkirurgi är väl också vad jag förstått beroendeframkallande?
Sen ska man väl alltid se till att få ut så mycket glädje som möjligt i livet, själv tycker jag det är fantastiskt kul att sminka mig, och det är ju också en utseendemodifiering. Jag tror att det som för mig talar mot dessa skönhetsoperationer är att det är en så himla stor risk. En risk för att vilja göra mer och mer och mer och till slut inte se ut som en människa längre, en risk att något går fel, och också en risk att man går fel väg för att må bättre. sedan vet jag inte, kan man tex. amma om man förstorat brösten?
Kanske kan du fråga din kompis bara rent frankt om vad som händer om något går fel? Kommer hon ändå kunna känna att det är del av livet och att våga ta risker?
... å gud vad snällt det här blev nu. fan. jag fördömer plastikkirurgi. det gör jag faktiskt. jag tycker det är vidrigt. jag tror det blev lite mesigt bara för att jag tror att det är den lättaste vägen att diskutera ämnet med personer som vill göra en operation eller har gjort det.
Tack för responsen!
Ja, det verkar väldigt beroendeframkallande tyvärr.
Tänk om folk bara kunde nöja sig med som det är.
Man känner igen sig det du skriver Beata även om det inte riktigt gått så långt att man vill operera sig. Men visst vill man vara fin. Hoppas man kan vara det med lite tandblekninga och smink bara. Bara för att man är feminist behöver man väl inte välja bort allt vad kvinnlighet heter. Jag älskar att klä mig och sminka mig, så jag känner mig fin.
Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka i sammanhanget. Mest sorgligt med plastikoperationer. Känner förstås igen en del av beskrivningen att man vill vara som någon annan ibland men aldrig jag skulle låta någon skära i mig för den sakens skull. Det är ju farligt eller förknippad med riska iaf.
Det knäppaste i allt är att jag tänker lika dant när jag ser en snygg tjej med stora bröst. "Så vill jag också se ut" tänker jag. Vad fan, hur kommer det sig. Shit! Kan man inte bara nöjja sig med det som är? Jag blir förvirrad och lite arg. Varför är det så här? Eller är det bara sommarkänslor?